för er uppmuntran och peppning =)  Det behövdes...

Det jag tycker är jobbigast med en tonåring är dessa hemska svängningar... ena sekunden är hon arg som ett bi eller sur som ättika för att tre sekunder senare vara go å gla som en kexchoklad...

Jag har åxå varit tonåring (länge sen ja, men det är sant!!!) och jag va nog ingen speciellt trevlig sådan heller, så jag har ju allt i bakhuvudet, jag minns en del med fasa...
Men det är ändå så jääääääävulskt jobbigt att gå igenom detta...  Huga...

När grälet och surandet (å det va inte lite kan jag säga) va överstökat igårkväll, så kom hon med täcket under armen och ville sova i min säng...  Vad säger man...

Nää, mina vänner därute som har barn som trotsar så att man vill slita av sig håret i frustration ibland... jag vill inte skrämma upp er, men tyvärr är det sant... Små barn - små bekymmer...

Älskar er <3