Min älsklingsArgbigga är arg på tandläkare... hon vill inte gå dit, hon blir skitförbannad när vi får en kallelse från folktandvården... -säg att vi inte kan den dagen, säger hon, och ingen annan dag heller för den delen...
Hon är inte rädd för tandläkaren, bara ARG...

Det hela började sist vi blev kallade, jag minns faktiskt inte om det var i våras eller förra våren, jag tror att min hjärna har förträng delar av händelsen...
Vi fick en kallelse i alla fall, till en vanlig undersökning, men väl där så konstaterades att även denna dotter har ärvt sin mors alldeles för trånga käke, tänderna rymms inte...  Två tänder skulle dras...  Vi fick en ny tid för detta och än så länge var allt frid och fröjd.

När det blev dags för den stora dagen gick vi dit, jag och Argbiggan, ingen speciell rädsla eller så... hon fick bedövningssalva och en stund senare även en bedövningsspruta... känseln var totalt borta...
MEN... då fick lilla fröken för sig att tanden minsann INTE skulle ut... Icke sa Nicke...  Hon bara blåvägrade...
Tandläkaren va lugn och tålmodig, lockade, pockade och körde med stora psykologiboken, men dottern vägrade i sten...  Lääänge, läääänge försökte vi - jag, tandläkaren och sköterskan... och tillslut, efter mycket övertalning och förmodligen en hel del löften om mutor kom tanden äntligen ut!!!  Phuuu... tills jag kom på att det var EN TAND TILL som skulle ut.  Suck.
Tandläkaren var lika slut på som jag så hon ville vänta en vecka med nästa tand...

Veckan efter var det pappans tur att eskortera sin arga dotter till folktandvården, samma historia upprepades ytterligare en gång, men med skillnaden att hon vägrade öppna munnen. Nej, njet, nein, nope...  Det spelade ingen roll hur alla försökte, hon bara knep ihop munnen och skakade på huvudet...  Tandläkaren gav upp.
Ny tid bokades, veckan efter, och dotterna förklarade att -mamma ska följa, hon är ett bättre moraliskt stöd än pappa... (han blev nog gladast att han slapp!!!)

Ja, ni kan ju tänka er hur det gick...  vi traskade dit, hade peppat dottern en vecka, nu skulle det gå bra, tanden skulle ut, det var vi helt överens om...  MEEEN... nope... hon ändrade sig i sista stund.

Nu hade både mamman och tandläkaren blivit lite smått irriterade, det är ju en sak om ungen är rädd, men det var hon minsann inte, bara tvärtemot och himla arg.
Det slutade i alla fall med att jag fick lägga mig på britsen, under dottern, och hålla fast henne,  tandsköterskan höll huvudet och tandläkaren plockade, lätt som en plätt ,ut tanden på ungefär 2 sekunder...

Det låter brutalt, jag vet och det var det nog, men ni som känner min älskade argbigga vet att hon är otroligt viljestark, har hon bestämt sig för en sak så hjälper det inte om himlen ramlar ner... 
Blöta i svett var vi alla fyra efteråt och dottern konstaterade snabbt att - det där var väl ingen fara!!!


I måndags kom den... kallelsen från folktandvården... kontroll av argbiggans tänder...  Idag traskade vi dit, jag och argbiggan, hon läste ramsor över tandläkarskrället hela vägen... 
Ny tandläkare (den förra har förmodligen sprungit i panik när hon insåg att det arga barnet skulle komma tillbaka...) men samma besked... fast den här gången ska FYRA tänder ut...

Tandläkaren, som hette Sören, pratade massor med dottern, dom viskade och diskuterade förtroeligt med varandra rätt länge innan vi fick gå och gissa vad???  HON SER FRAM EMOT ATT GÅ TILL TANDLÄKAREN OCH DRA TÄNDER...  Vad sa han egentligen???  Vad gjorde han som var så annorlunda mot sist???  Eller har min arga dotter vuxit på sig och blivit resonabel???

Återkommer med fortsättning efter den 5/11  <3