...på mitt sängbord (som nästan knäar under tyngden)... De välvilliga av Jonathan Littell... såg på Adlibris att den väger 1388 gram... Lite drygt 900 sidor förintelse... inte bara tung att hålla i, utan även att läsa... annorlunda men bra!



"-Bröder, låt mig berätta vad som hände. Med de orden inleds denna täta och nästan vibrerande text där den gamle SS-officeren Max Aue ser tillbaka på krigsåren i Hitlers armé.
I en neutral och redogörande ton, utan tecken på ånger eller självförebråelse, berättar han sin historia. Tidigare har vi fått många vittnesmål om andra världskrigets fasor från dess offer, men här skildras kriget genom bödelns ögon. Fram tonar bilden av Max Aue som en mycket bildad, beläst och kultiverad person. Han älskar musik, litteratur och arkitektur och ser strikt och professionellt på sitt uppdrag att bland annat få koncentrationslägren att fungera så effektivt som möjligt. Samtidigt som han är en kulturvarelse är han en kallblodig barbar. Är människans natur så dubbel, kan vem som helst av oss bli som han? Kan vi alla passera gränsen till mörkret? Och märker vi när det sker?


Annars har jag läst Innan jag dör av Jenny Downham under jullovet, där grät jag kudden blöt fler än en gång innan jag somnade! 



"Jag sätter mig upp och tänder sänglampan. Jag har en penna, men inget papper, så på väggen bakom mig skriver jag: Jag vill känna en killes tyngd ovanpå min kropp. Sedan lägger jag mig ner igen och ser ut på himlen. Den har fått en konstig färg - röd och gråsvart på samma gång, som om dagen håller på att förblöda.
Alla måste vi dö. Det vet vi. Men sextonåriga Tessa vet det bättre än någon annan. Hon har leukemi och bara några månader kvar att leva. Så hon gör en lista över saker hon vill uppleva innan hon dör. Högst upp på listan står att bli av med oskulden.