Har just haft en diskussion med en tonåring som tycker att det är lite häftigt att jag som är så gammal kan ha en så ung kille... Det skiljer ganska precis två och ett halvt år mellan oss... grejen är väl den att jag är den äldre av oss...  Mellan hennes föräldrar skiljer det sju år... men då är pappan äldre...  Precis som det ska va...

Men jag som är SÅ GAMMAL sa hon...  Å här sitter jag å inbillar mig att jag är så ung och hipp!!!
Hmm... snacka om ett slag under bältet...
Hoppas verkligen inte att älsklingen läser det här, han kommer att leva gott på det i flera år...

Vad tycker ni därute???  Är vi ovanliga/konstiga???  Är det barnarov???  Jag tänker lixom aldrig på det så, ok att jag började på högstadiet när han gick i fyran, och DÅ är det väl skillnad, men när man blir vuxen och efter 11 års förhållande så vet jag inte...  Hmmm... fick nåt att tänka på =)

Å nää Moa, jag är defenitivt inte arg, jag bara skrattar gott åt dina funderingar =)  Kram på dig <3