En kommer och en åker...
Bästa-Isa är äntligen hemma nu... skönt, jag har saknat henne... eller hemma och hemma... hon mellanlandar en månad innan det är dags för USA ;)... men den dagen, den sorgen, NU är hon här!
Tidigt imorron åker Anill... snyft... vi har kramats och sagt på återseende iaf, hon vet att jag kommer att sakna henne och Storuman finns ju alltid kvar... jag hoppas hon får en kanontid i Uppsala och jag önskar att jag nån gång under de här åren får möjlighet att hälsa på henne.
Tidigt imorron åker Anill... snyft... vi har kramats och sagt på återseende iaf, hon vet att jag kommer att sakna henne och Storuman finns ju alltid kvar... jag hoppas hon får en kanontid i Uppsala och jag önskar att jag nån gång under de här åren får möjlighet att hälsa på henne.
Kommentarer
Postat av: Lina
Jag kan då inte höra till de känslokalla för här sitter jag och snyftar. Alla ni som bor kvar här "förlorar" en person medan jag "förlorar" alla... Jag hoppas verkligen att du kommer och hälsar på! 4,5 år är ju lång tid så någon gång ska det väl stämma in. På någon genomresa kanske? Då har ju husrum för hela familjen! Kram på dig!
Trackback
